Jag lyssnar till ett australiensiskt samtal med Angela Davis av det slag vi borde få oss många till livs. Från barndomens segregerade Birmingham hör hon sin mors röst om och om igen säga: - This is not the way things are supposed to be. And they will not always be this way. Att inte acceptera samtidens föreställningar om vad som är normalt, att ha en egen moralisk kompass och att se den möjliga förändringen. Angela säger att hon av sin mor redan i 2-3-årsåldern fick en första lektion i kritiskt tänkande.
De gångna två veckornas mediala opinionsyttringar kring Kina och Tibet har uppvisat motsatsen. När de nu förutsägbart har ändat i en inrikespolitisk icke-debatt om OS-bojkott kan det vara dags att summera: De cirka 400 svenska blogginläggen har med få undantag - Oscar Swartz (inkl kommentarer), Blogge Bloggelito och ytterligare någon - vidareförmedlat och förstärkt den mest lättillgängliga (delvis planterade), ohistoriska och ensidiga bilden av händelseförloppet i Lhasa med omnejd. Om man bortser från bloggare med en medveten politisk agenda som Det Progressiva USA, Pär Ströms Blogg etc, så har "magkänslan" (dvs egen okunskap i kombination med andras fördomar) präglat inläggen. Synd, ett fruktansvärt slöseri med möjligheten att berika varandra med alternativa erfarenheter, egna läsefrukter, mångsidiga perspektiv.Varför inte börja med Youtube och de där tillgängliga partssammanfattningarna tex CIA (1, 2, 3, 4, 5), det officiella Kina (1, 2, 3) och det exil-tibetanska Dharamsala med dess västerländska tillskyndare (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7) och t ex Discussion on Tibet (1 o 2),
torsdag 27 mars 2008
"This is not the way things are supposed to be..." Gängse respektive rimliga föreställningar om Kina o Tibet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bloggsvar:
Håkan,
Som jag tydligt skriver i första meningen:
"Det kom ett mail"
Jag vidarebefordrar ett mail från en nätverksbekant.
Jag anser att Kina inte respekterar de mänskliga rättigheterna i sin konflikt mot Tibet.
Mina erfarenheter av Tibet grundars sig i mina båda föräldrars besök, min pappa är därutöver antropolog, kulturjournalist och väl insatt i ämnet. Därutöver tränar jag Qigong, en viss sort som grundar sig i DIREKT led från Shaolintemplet och familjen Wu genom Europas enda Qigongmästare som lärt mig det. Genom honom har jag också för ett antal år sedan skrivit en artikel om Tibet.
För mig är det väldigt enkelt. Antingen låter man marknadskrafterna styra och vara i centrum. Eller så låter man kärleken och människorna styra och vara i centrum.
Empati.
I övrigt hänvisar jag till organisationen Avaaz.
Tack för att du delar med dig av din åsikt!
PS. Det är oerhört viktig att vara kritisk om man med det menar "objektivt vaken". Men om du menar med kritisk att endast intellektuellt problematisera, tappar du hjärtat och problemen ökar. Om man fokuserar på det som enar, ökar det.
Skicka en kommentar